1 янв 1545 г. - Humanism
Описание:
Grundläggande
Humanismen under renässansen utmärktes av föreningen av medmänskligheten och förnuften i syfte att skapa ett bättre samhälle, där ansvaret inte längre ligger hos staten, men hos människan den själv. Det var från detta tänkande som demokratin och de mänskliga rättigheterna kom ifrån och tänktes gälla alla, oavsett var man lever eller vem man är född till. Likväl krävdes det att man tänkte kritiskt och innehade en vetenskaplig kunskapssyn. Man skulle inte bero på religionen som källa för kunskap eller vägledning utan man skulle finna svar i det som kunde bevisas. De ansåg att religionerna inte hade några förnuftiga skäl till deras föreslagna "livsstiler". Istället blev ens värde i relation till varandra det allra viktigaste.
Humanismen ville befria människorna från hjärntvättningen av organisationer och strukturer som funnits i samhället. Idéen om "happy human" växte. Snarare, ville humanisterna bygga ett samhälle på etiken om medmänsklighet och tolerans till andra medmänniskor. Individen skulle ha frihet och självbestämmande auktoritet över sig själv och ett gott inflytande på andra. Samhället skulle i sin tur inte ha politiska eller religösa påtryck. Den skulle sekulariseras från kyrkan på samma sätt som skolan religionen. Människans behov var i centrum, både materiellt och andligt. Den statligt ägda individen, genom skatterna, var det de opponerade. Möjligheterna av människan skulle utökas tills dess att alla tillfredsställs.
Det krävs dock att förstå att humanismen inte betydde ateism, utan bara varningen om att mänskliga beslut inte skulle grunda sig blott på tron. Istället skulle det finnas ett samspel mellan förnuftet och en nypa av vägledningen från religionen. På det sättet, försökte humanisterna även att införliva ideologin i reilgionen så att de stod på värderingarna av den. Ett exempel på detta var hur Thomas av Aquino tagit sig an inkorporeringen av Aristoteles humanism in i kristendomen
Добавлено на ленту времени:
Litteraturhistoria
Дата:
