Senmedeltid (dec 22, 1251 – mar 4, 1450)
Description:
Det som händer är att det blir mer koncentrerat kring städerna. Under högmedeltiden är Paris i Frankrike ett viktigt centrum, men det flyttas till Florence i Italien under senmedeltiden. Här är det närmre renässansen. Latin ett viktigt språk under högmedeltiden i litteratur, medan det under senmedeltiden blir mer litteratur på folkspråken.
Under 1300-talet drar en rad katastrofer in över Europa. Den mest omtalade är Digerdöden som börjde 1348 och under några år ledde till döden för kanske en tredjedel av befolkningen inom stora områden. Svåra epidemier förekom redan tidigare, liksom omfattande missväxt.
Genom att befolkningen minskade kom den odlade jorden att räcka bättre till, och detta skapade ett ehov av arbetskraft som bäddade för välstånd. För litteraturens del kan man heller inte finna att den litterära blomstringen vid mitten av 1300-talet skulle ha bytts i nedgång. vid den tiden verkar ju de stora diktarna, Chaucer, Boccacio och Petrarca. Skiljelinjen bör snarare förläggas till 1250 då det sker en överflyttning av tyngdpunkten från Frankrike till Italien.
Under senmedeltiden förlorar den katolska kyrkan mycket av sitt anseende. Kritiken av kyrkan växte sig stark, både hos dem som hyste stor oro för kyrkan och hos dem som påpassligt vädjade tll folkets antipatier mot sådana präster som inte levde som de lärda. Många djupt kristna tog avstånd från kyrkan och vände sig inåt; senmedeltiden är rik på kristna mystiker.
På flera håll gjorde bönder och arbetare uppror under 1300-talet.
På flera håll men kanske särskilt i Frankrike märks en skepsis mot de höviska idealen. Det gäller inte minst kärleksuppfattningen, där författarna nu ofta framställer kärleken som en ren sexualdrift och direkt förlöjligar sådant som trohet och dyrkan på avstånd. Ett undantag verkar Italien utgöra, där den höviska kärlekssynen överlever och får rent religiösa övertoner hos diktare som Dante och Petrarca. Påfallande ofta skildras också i konst som litteratur mänskligt lidande och förnedring. Kristus blir den lidande Kristus; det gudomliga skyms undan. Dödens ofrånkomlighet och grymhet blir motivet för mängder av målningar och dikter; digerdöden förefaller ha ökat förgängelsemedvetandet.
Senmedeltidens lyriska produktion i Frankrike är rik och brokig men mestadels av låg kvalitet. Om värderingen av kvinnan rör sig en mängd dikter med en fientlig syn på kvinnan.
Added to timeline:
Litteraturhistoria
Date:
