jan 1, 1756 - Gullivers Resor
Description:
Del I: En resa till Lilliput
Lilliput-parad mellan Gullivers ben (illustration från 1913 av Louis Rhead).
4 maj 1699 — 13 april 1702
Första resan beskriver Gullivers ankomst till ett land där allt är litet och där människorna är lika små som teskedar och kallar sig lilliputtaner. De är mycket förnäma och nyfikna. Gulliver är i början okunnig i språket, men efter att blivit lärd av en lilliputan börjar han lära sig behärska det och kan tala med kungen med vilken han etablerar en vänskap. Gulliver lär sig att leva som en jätte ibland småfolket. Men när Gulliver får reda på att lilliputanerna krigar mot den närliggande ön Blefuscu om så triviala ting som från vilken ända man skall knäcka ett ägg förstår Gulliver att han måste ge sig av. Dessutom äter han sig igenom landets matförråd som inte kommer att räcka för evigt.
Del II: En resa till Brobdingnag
Gulliver som utställd figur för Brobdingnag-farmaren, av Richard Redgrave.
20 juni 1702 — 3 juni 1706
På nästa utfärd hamnar Gulliver i jättelandet Brobdingnag (någonstans i Stilla havet). I boken berättas det om Gullivers farliga leverne, då han måste fäktas mot bin och nästan blir uppäten av råttor. Han förs tillsammans med Lantmannens dotter till hovet efter att han blivit köpt av drottningen på marknaden. Gulliver förs till kungen som är mycket lärd och först får för sig att Gulliver är en docka som drivs av ett urverk. Inte förrän han hört Gulliver tala inser han att Gulliver är en människa. Kungen av Brobdingnag tycker mycket om musik, så Gulliver har chansen att visa sin skicklighet då han tar två käppar stora som knölpåkar, klär dem med råttskinn och börjar springa av och an för att slå på tangenterna. Kungafamiljen har roligt åt hans spel, men själv blir han uttröttad efter en enda melodi. Jättarnas självsäkerhet är lite för stor, för när Gulliver berättar om sitt eget hemland blir han inte trodd, då de är säkra på att deras land är det enda i världen. Ingen förstår riktigt vad Gulliver är för något fast han själv sagt att han är en människa, så till sist kommer alla överens om att naturen måste ha behagat skämta när Gulliver blev till. Efter två års vistelse i Brobdingnag börjar Gulliver tröttna på tillvaron. En dag följer han med på en utflykt till kusten, tillsammans med kungen och drottningen. Men Lantmannens dotter och Gullivers övervakare – Glumdalclitch – blir förkyld, så Gulliver måste ta med sig en tjänare till stranden. När Gulliver lagt sig i den ask där han brukar vila, griper en fågel tag i den och flyger iväg, innan den släpper asken i havet. Ett skepp som befinner sig i närheten hittar då lådan, och det var genom det sättet Gulliver kunde komma hem säkert.
Del III: En resa till Laputa, Balnibarbi, Glubbdubdrib, Luggnagg och Japan[4]
Gulliver upptäcker Laputa, den flygande ön (illustration från 1856 av J. J. Grandville.)
5 augusti 1706 — 16 april 1710
Nästa resa bär av mot en flygande ö. Gulliver tas i början av berättelsen till fånga av sjörövare, gör sig sedan fri och kommer därefter till ön Laputa. Detta är vetenskapens ö, en diamantö som svävar i luften; i själva verket är det öns botten som består av diamanter, och på marken ligger en magnet som håller ön svävande. I historien berättas om vetenskapsmän som gjort de mest kluriga tekniska uppfinningar. Gulliver skojar och driver med vetenskapsmännen och tycker att de är okunniga dårar, för oftast är uppfinningarna löjliga och gör alls ingen nytta. Gulliver besöker olika ställen som Balnibarbi, Lagado, Maldonada och Glubbdubdrib. Sedan seglar Gulliver till Luggnagg där han fängslas och förs till hovet där konungen är mycket mild mot sina undersåtar. Gulliver beger sig sedan hemåt.
Del IV: En resa till Houyhnhnmernas land[5]
Gulliver i diskussion med houyhnhnmer (illustration från 1856 av J. J. Grandville.)
7 september 1710 – 2 juli 1715
Den sista resan går till Houyhnhnmernas land. Denna är en ö där härskarna, benämnda houyhnhnmer, till förväxling liknar vad man i Gullivers hemland skulle kalla för hästar. Varelserna är mycket förnäma och förfinade, något som inte kan sägas om yahooerna, ett slags tvåbenta varelser som har vissa likheter med vad man i Gullivers hemland skulle kalla för människor. Fast dessa yahooer är smutsiga, grymma och luktar illa. De ädla houyhnhnmernas enda riktigt starka känsla är deras hat mot yahooerna. Gulliver skäms något oerhört, eftersom han inser sin likhet med dessa vämjeliga varelser. Då han till sist kommer hem till England igen, kan han – på grund av att han själv har fått ett sådan hat mot yahooerna – därför inte längre leva ihop med sin familj.
Added to timeline:
litteratur historia
Date:
Images:
![]()
