jan 1, 1614 - Instansordningen på denna tid
(1600-tal)
Description:
Instansordningen på denna tid såg ut såhär:
På landet: (1) häradsrätt--> (2) lagmansting --> (3) HovR (tidigare kungen)
Häradsrätterna dömde lokalt både straff och civilmål och sammanträdde tre tillfällen
under året. Domaren/ordförande för häradsrätten var häradshövding och med honom satt en nämnd. Denna nämnd bestod oftast av framgångsrika storbönder och var 12 stycken till antalet. Detta skrevs in i 1734 års lag. • 1872 → ändrade från “bönder” till “män”.
• 1925 likställdes kvinnor med män. Alla kunde då bli nämndemän! Handlar om kvinnans behörighet att ha statstjänst och annat allmänt uppdrag.
Det fanns också ett lagmansting som täckte hela landskapet och
Häradsrätten kunde vara första instans men man kunde gå direkt till lagmanstinget i
vissa speciella fall.
I städerna: (1) kämnärsrätt (i större städer) --> (2) rådhusrätt --> (3) HovR
- Rådhusrätterna i städerna var ledda av borgmästaren och det fanns inga jurister. I de
större städerna fanns också kämnärsrätten som förinstans till rådhusrätten.
HovR skulle bestå av
4 från riksrådet
5 adel
4 ”andra lärde och lagförde män”
Inflytande från den högsta domstolen i Tyskland vad gäller personalsammansättning – dels adel och dels icke-adliga som ska ha juridisk utbildning. Man ska dömas av sina lika.
-Detta är första gången det infördes krav på att man skulle vara utbildad jurist
De andra uppgifterna som hovrätterna
- De andra uppgifterna som hovrätterna underställdes bortsett från rollen som överinstans var att hovrätterna blev en utbildningsanstalt för personal ute i de andra underdomstolarna. Utbildningen skedde genom aoskultation. Man fick helt enkelt sitta med i hovrätten och lyssna och lära sig den vägen. Aoskultatorerna kunde därefter sändas ut i underrätterna som laglärare eller vikarierande häradshövdingar (alltså domare).
- Hovrätterna skulle också utöva kontroll över underinstanserna. Domböckerna från de lägre
domstolarna skulle skickas till hovrätt för renovation som utfördes av advokatfiskaler. Detta för att kontrollera att underrätterna följde lagen och inte begick rättegångsfel. Det var
häradshövdingen som hade det yttersta ansvaret för procedurreglerna i häradsrätterna.
Hovrätterna skulle också fungera som en remissinstans till underrätterna. Det kunde finnas fall då underrätterna var förvirrade över hur lagen skulle tillämpas. Man kunde då skicka
målet på remiss till hovrätterna.
Added to timeline:
Date: