Fursten är indelad i 26 kapitel; i det första fastslår Machiavelli att monarkier har en viss fördel framför republiker. Boken är skriven dels som en historisk redogörelse, dels via analyserna som en idéskrift om hur en god furste bör handla och uppträda, och påminner lite av en krönika till sammanhanget.
Machiavelli var en utpräglad realistisk tänkare och räknas som en av dess klassiker, och Fursten har av många betraktats som djupt omoralisk, ofta även av rojalister, då resultatet är viktigare än en furstes moral och intention. I Fursten ges inget utrymme för en regents individualitet, utan dennes agerande och moraliska ställningstaganden ska ses i ljuset av hans funktion i staten. Politiskt hade Machiavelli intressant nog varit republikan före författandet av denna skrift, som han dedicerade till Lorenzo II de' Medici.
Förutom tolkningen att Machiavelli på äldre dagar skulle ha ändrat sin uppfattning har det dels föreslagits att Fursten är ett verk med en utilitaristisk avsikt: en vägledning för hur de italienska furstarna skulle bygga upp sin militära styrka så att hotet från Frankrike eller det tysk-romerska rikets inflytande över Italien kunde brytas, dels har det föreslagits att Fursten är en ren satir, avsedd att illustrera fursteväldets principlöshet.
