Medeltiden (500-1300) (25 dic 500 anni – 5 lugl 1300 anni)
Descrizione:
Den mest genomgripande förändringen i medelhavsområdet skedde genom kristendomens seger, som stadsfästes då den kristna läran år 380 upphöjdes till statsreligion i det romerska riket. Kristendomen innebar en omvärdering av den klassiska grekiska och romerska litteraturen, delvis ett förkastande av den. En ny litteratur, med ntt innehåll och till en del också nya former, växter fram. Å andra sidan kan en gräns kring år 650 motiveras av islams framväxt och snabba utbredning över det östra Medelhavsområdet under 600-talet, något som fick etydelse för hela den kristna världen. Även gränsen framåt kan diskuteras. Renässansen, som följer medeltiden, visar sig i Italien ganska tydligt redan under 1300-talet. Petrarca och Baccacio betraktas av många som renässasens första och stora författare. Problemet är emellertid att utvecklingen i de andra västeuropeiska länderna går betydligt långsammare. En gräns kring år 1450 ter sig därför riktigare. Den gör det i synnerhet bträffande Östeuropa. 1453 faller Konstantinopel för turkarna, och därmed är det slut med den bysantiska kulturen.
Begreppet medeltiden är skapat av renässansmänniskor som ville få antikens kultur att leva på nytt och föraktade hela den tid som låg mellan dem och antiken. Den mörka synen på medeltiden övertogs och förstärktes av upplysningen, som i den såg en tid av grov vidskepelse och okunnighet. Romantikens idealiserade bild av djup katolsk fromhet och ridderliga dugder var inte mycket sannare. I vår tid har bilden kommit att nyanserar mycket, särskilt genom de senaste årtiondenas utforskning a folkets liv och villkor.
Okunnigheten var inte så stor som man trott; läs- och skrivkunnigheten spreds under högmedeltiden, särskilt till kvinnorna. Feodalismen var visserligen det härskande sociala systemet, men inte helt okomplicerat: själva kungen av Frankrike var länge vasall till en av sina vasaller. Kyrkans makt var inte heller så kompakt som man har menat.
Något schematiskt kan man tala om tre arvtagare av arvet från antiken:
En är Västeuropa, som framför allt förde arvet från den latintalande västra delen av det romerska riket vidare. Kyrkans språk kom hela medeltiden igenom att vara latin, och även för diktningen kom latinet att användas i stor utsträckning, också inom de områden där man inte talade latinska dialekter. Först efter flera hundra år kom de ur latinet framväxande folkspråken att användas som litteraturspråk.
Mellan den andra arvtagaren, den bysantiska kylturen, och dess moder, den grekisk alkturen i den östra delen av det romerska riket, vad banden fastare. Romerska rikets östra huvudstad, Konstantinopel, var medeltiden igenom sätet för kejsaren av Bysans. Det officiella språket i Öst-Rom var märkligt nog latin, men det litterära språket var grekiska, och i litteraturen höll man sig länge puristiskt till den klassiska grekiskan. Liksom i Västeuropa kom kristendomen i det bysantinska riket att spridas till nya folk med andra tungomål. Men medan kurkosråket i väst överallt förblev latin, fick slaverna tidigt till sitt eget kyrkospråk, kyrkslaviska. Kulturen bestämdes dock av den grekisk-ortodoxa kyrkan.
Den tredje arvtagaren till den antika kulturen var islam. Genom snabba erövringar lade islam på 600-talet under sig hela den asiatiska och afrikanska delen a östra medelhavsområdet, dribland Syyrien och Egypten, som varit viktiga centra för bysantinsk kultur. Arabiska och persiska lärda kom att med hjälp av översättningar från grekiskan lära känna grekisk filosofi och naturvetenskap. Avicenna skapar i början av 1000-talet en syntes av Platons och Aristoteles filosofi.
Romarrikets undergång ledde till att den gamla stadskulturen i stor utsträckning gick under. I stället uppstd ett nytt samhälle med jordegendomen, villan, i centrum.
Det uppkom ett system av herrar och vasaller, en feodalism (av medeltidslatin feodum, ytterst av germanskt fé, fä, egendom). Feodalismen kom efter hand att omfatta hela samhället: överste änsherren var kungen, hertigar var varsaller under honom, adelsmän i sin tur vasaller under dessa o.s.v. Samhället blev utpräglat hierarkiskt.
Adelsslotten blev kulturens centra.
Kyrkan och klostren stödde oh inspirerade till andlik diktning, men även världslig diktning kunde få sitt: det var i klostren man skrev av och därmed bevarade antikens litteratur.
Borgerlig kultur saknas länge under medeltiden. Först under senmedeltiden växte det på nytt upp stora städer med rika borgare, som kunde stödja kulturen.
Idealet för kvinnan var att leva ett jungruligt liv, alltså att i unga år gå i kloster och viga sitt liv åt Kristus.
Under medeltiden brukar det sägas att det inte hände mycket i litteraturen, men det finns stoff och former som användes senare. Slutrim blev t.ex. populärt under medeltiden. Stoffet om förbjuden kärlek följde också med, t.ex. Romeo och Julia.
Aggiunto al nastro di tempo:
Litteraturhistoria
Data:
