Protestantiska Reformationen (1 gen 1517 anni – 1 gen 1600 anni)

Descrizione:

Centralmakten blev allt viktigare och viktigare eftersom kyrkan förlorade allt mer och mer makt.

Reformationen är de rörelser inom den västerländska kristendomen som pågick under flera hundra år med början under 1200-talet och som fick till följd att olika protestantiska eller reformerta samfund, såsom den lutherska, den reformerta och den anglikanska kyrkan samt radikal-reformatoriska grupper såsom anabaptisterna och unitarierna på 1500-talet knoppades av från Romersk-katolska kyrkan. Ordet reformation kommer från latinets reformatio som betyder "återge något dess ursprungliga form", ’förnya’ eller ’ge ny form’.

Vid riksdagen i Augsburg 1530 antogs den Augsburgska bekännelsen utarbetad av Melanchthon genom vilken de tyska furstarna markerade sin självständighet gentemot kejsaren. Det dröjde dock till 1555 innan Religionsfreden i Augsburg slutligt slog fast att varje furste hade rätt att själv bestämma vilken religionsriktning som skulle dominera hans område. Då hade i praktiken flera tyska furstar redan genomfört reformationen.[4]

1526 hade Hans Tausen börjat sprida reformationen i Danmark, och vid riksdagen i Odense 1527 förklarades tillhörighet till protestantismen eller katolicismen vara en fri sak. Efter kröningen 1537 lät Kristian III utfärda en protestantisk kyrkoordning. På Island utnämndes 1540 en protestantisk biskop och 1552 fick landet en protestantisk kyrkoordning.[5]

Genom Huldrych Zwinglis död 1531 stoppades reformationen i Schweiz, men den fick förnyad kraft med Jean Calvins uppträdande och landet fick en kyrka helt skild från staten. Kalvinismen spreds även till Frankrike, där 1500-talet kom att präglas av blodiga inbördesstrider mellan katoliker och protestanter. I Nederländerna kom protestantismen att bli en viktig politisk faktor i självständighetskampen mot Spanien.[6]

Gustav Vasa bröt 1524 med påven, och 1527 förklarade riksdagen i Västerås protestantism och katolicism som likvärdiga läror.

Henrik VIII av England bröt 1534 med påven, och grep själv rätten att utnämna biskopar, vilket gjorde den anglikanska kyrkan självständig.

Aggiunto al nastro di tempo:

Data: