Man började tänka mer på människors känslor och att naturen har en själ. De tyckte att det var bättre förr.
Romantikerna kritiserade känslor och individualism samt förhärligning av allt förflutet och natur, och föredrog det medeltida i stället för det klassiska. Det var delvis en reaktion på den industriella revolutionen. Det stora fokuset under denna period var på vetenskap, resonemang och teknik, som upplysningen hade medfört. Under den romantiska perioden började författarna fokusera mer på känslor, fantasier och inspirera från den gudomliga naturen. Allt kan uttryckas i litteratur, musik, måleri, drama eller i annan konst.
Det var mer fokus på människans själ. Man började intressera sig mer om litteraturen där började man skriva dikter och för komma närmare gud. Naturen är själens spegel och att det är källan för det ursprungliga livet. Man började se någonting skrämmande med naturen till exempel naturen är skrämmande under natten och mörker har hemligheter. Det handlade mer om att undantaga människor som hade varit med om något speciellt eller hamnat i en oförstående omgivning. Karaktärerna var mer hemligfulla och kunde ibland ha ondskefulla drag. Man använde romantiskt språk och beskriv naturen ofta (själen, natten, nationen). Många poeter försökte väva samman naturen med sina djupa tankar. Romantiken var mer fridfull och harmonisk epok där det kretsar kring känslor, naturen och själen. Det fanns tre olika inriktningar:
_ Eskapismen: vardagsflykt som handlar om en person som framställer sin personlighet eller handlingar som hen har fantiserat om och som inte reella. Riktar sig mot det trevliga och njutbara bort från den hårda verklige geten som kunde bestå av krig eller industrier.
_Historicism: berättelser hämtade ur äldre miljöer, folksagornas framväxt, riddarromaner. i det skrivna influerades man av medeltiden och antiken.
_Exotism: lyckoriken långt bort från verkligheten, naturmänniskor som lever ett enkelt liv. Upptäcker av främmande kulturer och populärt med reseskildringar.
_Romantikens Litteratur teman: skräckromantik (Frankenstein, det skvallrande hjärtat) Historiska romaner (Ivanhoe) Spänning (de tre musketörerna) Romantik (Jane Eyre, svindlande höjder) Sagor (bröderna Grimm) Exotiska länder (tusen och en natt)
-Egar Allan Poe hade mästare av spänning, han uppfann detektivfictionen, började som litterär kritiker, han hade ett gott rykte. Edgar var första amerikanska egenföretagare författare. Hans berömda samling var Tales of the Grotesque och Arabesque. Han gifte sig med sin 13-årige kusin i hemlighet och var kär i henne. Hon dog vid 20 års ålder och dog vid 40 års ålder efter att ha bott på sjukhuset, ingen visste vad som dödade honom, eftersom folk trodde att han var psykiskt vansinnig och tog droger.
-Mary Shelley föddes den 30 augusti 1797 och dog 1 februari 1851. Hon var en engelsk romanförfattare, novellförfattare, dramatiker, essayist, biograf och resförfattare. Mest känd för sin gotiska roman Frankenstein.
Frankenstein-Vetenskapsmannen som var fascinerad av kroppen och livet och vad som skulle hända senare. När han får liv i människan blir han lycklig att han har lyckats. Går ut och firar och då blir han mött av hat och oro.
(Det var just under romantiken som den moderna vampyren och skräcklitteraturen föddes med författare som Ann Radcliffe och Mary Shelley.)
