1 jan 1974 ano - 1974 års RF

Descrição:

Regeringsformen (RF) är en grundlag i Sverige och den av grundlagarna som främst formar statsskicket.[1] 1974 års regeringsform, som är den nu gällande, antogs av riksdagen 1973 och 1974 och började gälla 1 januari 1975, samtidigt som Riksdagsordningen. 2010 genomfördes en totalrevision av regeringsformen; enbart den första paragrafen återstår helt oförändrad från 1974.

Efter parlamentarismens genombrott i Sverige efter första världskriget tedde sig den gamla grundlagen 1809 års regeringsform som ålderdomlig i flera avseenden. Bland annat var den förlegad genom att bestämmelserna om maktdelning och andra bestämmelser var obsoleta då de i praktiken inte längre tillämpades. Så utsågs och entledigades regeringen genom kungens beslut. Efter parlamentarismens genombrott fattades dock det reella beslutet om regeringsbildning av riksdagens partier efter förhandlingar. Kungen fattade också fortfarande alla beslut i regeringsärenden i statsrådet (konselj), till exempel propositioner, utnämningar med mera. I teorin fanns alltså möjligheten att återgå till en stark personlig kungamakt, dock inte kungligt envälde. Förslag på grundlagsändringar förekom genom åren och belystes grundligt av statliga utredningar under 1950-talet. Den huvudsakliga anledningen till att dessa utredningar kom till var för att modernisera statsskicket, särskilt med hänsyn till att parlamentarismen i Sverige då också byggde på första kammarens sammansättning, vilket i sig kunde vara diskutabelt, vilket utreds närmare i artiklarna om tvåkammarriksdag och om parlamentarism.

I slutet av 1960-talet intensifierades arbetet, och under ett par sommarveckor i Torekov 1971 kom de svenska riksdagspartierna överens om hur det skulle se ut, den så kallade Torekovskompromissen. Successionsordningen från 1810 bibehölls dock och gäller fortfarande (med ändringar från bland annat år 1979). Samtidigt förlorade monarken många av sina uppgifter. Bland annat övertogs hans roll såsom aktör vid regeringsbildningen av Riksdagens talman. Andra uppgifter som försvann var att fatta beslut i regeringsärenden, bortsett från förhållandet med andra stater. Privilegiet att adla personer ströks ur regeringsformen. Däremot tilldelar han framstående personer i Sverige och utomlands (främst för insatser för Sverige) kungliga riddarordnar och medaljer. Han fick bland annat rösträtt (tidigare undantag i vallagen) i likhet med andra myndiga medborgare. Enligt folkrätten och regeringsformens förarbeten, innehar statschefen representativt och ceremoniellt rollen som "rikets främsta företrädare i förhållande till andra länder" (proposition 1973:90, s. 173). Detta innebär att kungen ger svenska ambassadörer deras så kallade kreditivbrev, även om ambassadörerna väljs ut av regeringen. Likaledes ackrediterar statschefen utländska ambassadörer, samt är Sveriges värd vid statsbesök och avlägger själv statsbesök.

Adicionado na linha do tempo:

Data: