1 janv. 1567 - Jämförelse: "Romeo och Julia" och "Tristan och Isolde"

Description:

Shakespeares pjäs Romeo och Julia hade inspirerats av en annan engelsmans versberättelse som skrivit Tristan och Isolde. Han hade i sin tur inspirerats av någon annan. Trots detta var Shakespeares pjäs väldigt olik de andras.

Denna pjäs handlar mycket om hur folk förändras. Den utspelade sig i Verona i Italien, och Romeo kände i början inte till Julia, utan hade tycke för en flicka vid namnet Rosaline. När Romeo sedan ser Julia för första gången, väcks en enorm kärlek emellan dem. Detta var en förbjuden kärlek, eftersom deras släkter var fiender. Trots detta var deras kärlek så stark, liksom Tristan och Isoldes, att de var villiga att göra vad som helst för att få varandra. I detta aspekt, är de två böckerna; Tristan och Isolde och Romeo och Julia, väldigt lika varandra. De handlar båda om två unga människor som känner kärlek vid första ögonkastet. I båda böckerna var kärleken förbjuden av antingen kungen eller släkten. De två paren flydde bort eller planerade detta. Tragiskt nog dör alla i slutet. Vad som skiljer de två böckerna åt, är främst språket. Shakespeare skriver hela boken i ett underbart vackert språk, medan Tristan och Isolde är skriven i små korta meningar, med väldigt lite vacker ton.

Temat i Romeo och Julia anser jag vara kärlekens makt. Detta gäller dock inte för Tristan och Isolde, trots att allt i den boken kretsar kring deras enorma kärlek. Shakespeares pjäs handlar om tragiska släktfejder och maktmissbruk. Sättet som William har skrivit boken på är som sagt mycket mjukare och romantiskare än Tristan och Isoldes. Hela pjäsen är som en lång fin dikt. Orden rullar fram i en mjuk ton i både vers och prosa. William Shakespeare tog fram sorg och tragedi i sina böcker genom mord, vilket är ett tillvägagångssätt som tyder på att han hade influerats lite av medeltida litteratur, där tragedi var ett vanligt tema. Medeltiden präglade nämligen lite av hans liv. Vad denna man dock gjorde i kontrast till Medeltiden, var att beskriva människans rättigheter, kärlek och lycka, vilket gör honom till en en kunnig språkkonstnär och renässansdramatiker.

Temat i Tristan och Isolde är bland annat, enligt mig otrohet. Otrohet är över huvud taget ett vanligt tema i högmedeltidens hovlitteratur. Diktare håller gärna fram drottningen, eller vid ett lägre hov adelsmannens hustru, som den tillbedda härskarinnan. Hovets främsta kvinna var rik, mäktig och inblandad i familjens politiska projekt, och för fattiga diktare kunde det inte skada att smickra henne. Förmodligen var det vanligen också mest fråga om smicker, men vi ska komma ihåg att aristokratins äktenskap ingicks tidigt och handlade mer om politik än känslor, så när kärleken verkligen kom kunde båda parter mycket väl redan vara gifta med andra. I Tristan och Isolde händer i princip detta. Tristan, som är en riddare från Cornwall den vackra irländskan Isolde så att hon kan gifta sig med Tristans kung och farbror, Mark som hon inte alls är intresserad av. Under överfarten dricker de två dock en kärleksdryck och blir förälskade.

Ajouté au bande de temps:

Date: