1 Jan 665 Jahr - Riddarromaner, Tristan och Isolde

Beschreibung:

Hertigar, riddare och adelsmän tillbringade långa tider i sina borgar och för att underhålla sig själva samt legitimera den hierarki som rådde, skapades den höviska diktningen. Den ”höviska”, hovliga diktningen skulle lyfta fram riddarnas dygder och egenskaper men framförallt den platoniska kärleken till kvinnan och då gärna en kvinna som var ouppnåelig. Man dyrkade kvinnan och satte henne på piedestal och man ville uttrycka de sirliga och förfinade umgängesformer som fanns på de aristokratiska hoven. Kyrkan och klostren var viktiga kulturmiljöer för litteraturen och där skrevs det mesta på latin. Inom hoven och senare med borgerlighetens framväxt kom mycket att skrivas på folkspråken. Medeltidens litterära kärna var den kristna uppenbarelsen och förmedlingen av de klassiska idealen. Bland de olika genrer som utvecklades kan nämnas Riddarromanen. Det är berättelser som har en riddare som huvudperson. I dessa riddarromaner ställs ofta riddaren för en svår prövning. Han klarar oftast av prövningen och blir romanens stora hjälte.

Den allra mest kända riddarromanen är Tristan och Isolde. Tristan och Isolde handlar om hjälten Tristan som har fått i uppdrag att transportera den irländska kungens dotter Isolde till hennes blivande bröllop. Med sig på färden har Isolde en kärleksdryck som hon ska dela tillsammans med sin blivande make. Under resan råkar Tristan och Isolde dricka denna dryck och blir kära i varandra. Kärleken växer sig stark och de två har bara ögon för varandra. Deras kärlek gör att Tristan bryter löftet till sin herre (sin kung) och Isolde löftet till sin blivande man. I ett samhälle där lojalitet värderas högt är detta givetvis inte tillåtet. En riddares främsta uppgift är att vara sin kung trogen. I slutet av berättelsen dör både Tristan och Isolde. Berättarrösten i romanen verkar tycka att det är hemskt hur högt uppsatta kungar har rätten att bestämma vem som bör leva eller dödas. Detta framkommer när berättaren skriver att skogsvaktaren väntas dö en skamlig död. Berättaren säger “Men han skall gå en skamlig död till mötes, som denna berättelse strax skall visa er” och syftar till slutet av utdraget i vilken del kungen beslutar sig för att förlåta Tristan och Isolde och därmed döda skogsvaktaren eftersom han var den enda som visste att kungen

Zugefügt zum Band der Zeit:

Datum: